Tacksam hetro!!!

Jag är tacksam, jag är tacksam över mycket. Jag är tacksam över mitt jobb, mina vänner och familj, min hälsa, min fina barndom, att jag är född i Sverige ja listan den är lång. Det finns en sak till som jag är väldigt tacksam över. Jag är tacksam över att jag är hetrosexuell. Jag önskar att det inte hade behövt finnas med på min tacksamhets lista men tyvärr är det faktiskt något som står med.
 
Någon gång i tonåren fick jag min första pojkvän. Mamma fick veta nästan direkt men jag vågade inte säga något till pappa. Mest för att jag inte viste vilket reaktion jag skulle få när han fick veta att hans äldsta dotter var kär. Han fick så småningom veta det och han reagerade nog som många andra pappor, han tyckte att det var för tidigt och att det var bättre om jag focuserade på skolan. Efter två tre veckor tog det slut och det dröjde år innan jag skulle persentera en ny kille för pappa. Även om det var svårt att berätta för min pappa kan jag inte föreställa mig hur svårt det hade varit att berätta för honom att min unga och oskylldiga förälskelse var en kvinna. Idag vet jag att han trotts allt inte hade tagit det så mycket värre bara för att det var en tjej men jag är glad över att jag som sagt är hetrosexuell. 
 
Jag är glad över att ha kunnat titta på bilder med mina tjejkompisar på killar i skolfotokatalogen utan att känna den där känslan som jag har läst att man kan få när man som tjej inte gillar killar. Jag vet inte ifall alla hbt personer har haft det så, jag vet inte fall alla som inte har samma sexuallitet som jag någon gång har blivit utsatta för ett hatbrott. Däremot vet jag att jag aldrig någonsin kommer bli nerslagen påväg hem från krogen pga. vem jag promenerar hand i hand med. Jag är helt säker på att jag aldrig kommer att behöva försvara eller förklara mina känslor mot min partner för någon annan än just honom. Att ingen någonsin kommer att höja på ögonbrynet när jag berättar att jag och min pojkvän käkade middag tillsammans i fredagskväll. Jag slipper bli nekad arbete pga. av vem som väntar på mig när jag kommer hem. Jag vet att om allt står rätt till fysiskt med mig och min man så kommer jag inte att behöva kämpa för min rätt att bilda familj.
 
Jag önskar att jag snart kommer att kunna strycka min sexuallitet från listan men tills dess är jag så förbannat tacksam!!!
 
/Felicia
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0