diba.blogg.se

Hur många gånger har jag börjat att blogga för att sedan glömma bort min lösenord eller användarnamn?

Massor av gånger men likväl börjar jag att blogga igen.

Varför? -Jo för att jag har svårt att hålla käft. Jag har åsikter och tankar som jag bara måste dela med mig av. Jag vet att många inte läser det som jag skriver men jag måste ändå slarvigt skriva ner mina åsiker bara för att det ska finnas där ifall något skulle bry sig.

 

Jag sitter alltså på jobb, alla brukare sover och jag är klar med allt som ska göras. Det är vid dessa tillfällen som jag börjar att fundera över livet. Jag funderar, filosoferar och försöker att lösa alla problem i världen. Hur jag än vrider och vänder på alla möjliga världsfrågor finner jag bara ett enad svar: ifall jag fick bestämma allt så hade världen varit väldigt mycket bättre. Låt mig berätta om mitt utopia.

 

Jag hade börjat med att avveckla alla stater. Varför dela upp vår jord i länder när vi själva kan få välja var vi skulle vilja bo. Människor kommer att förflytta sig till de klimat dem främst trivs med men också där naturtillgångarna finns.Varje dag dör tusentals om inte hundra tusentals människor av torka, varför ska de tvingas att leva där eller när det blir översvämningar i sydost asien, varför kan människorna där få flytta till en annan plats och när vattnet är borta så kan dem som vill återvända.

 

I min värld skulle vi sluta att värdera arbete olika. Om jag väljer att arbeta undersköterska eller fastighetsskötare ska jag ha lika lön som en jurist eller läkare. Min chef kan aldrig vara chef utan mig och mina kolleger så varför ska då hen ha mer betalt än mig? Ofta när jag säger att människor ska ha lika lön får jag två motargument.

-Läkaren har kämpat i skolan medan undersköterskan bara läser ett år.

-Men läkaren har höga studieskulder.

-Men din chef har ett större ansvar.

 

*Suck* I min värld skulle studier vara gratis om man fullföljer studierna. Som student arbetar jag heltid med mitt skolarbete vilket ska ge samma avkastning som en arbetande person. Under de åren som läkaren kämpar i skolan är undersköterskan ute och arbetar på våra sjukhus, vårdboende och i vår hemtjänst, hen ligger knappast på soffan tills läkaren är färdig utbildad. Jag kan inte se hur större ansvar ska avlönas mer samtidigt ser jag inte hur en chef har större ansvar än de anställda då en arbetsplats för mig är en cooperation som man tillsammans driver.

 

Min grundtanke är den att med olika löner ger vi människor olika förutsättningar. Väljer jag ett yrke där lönen är lägre väljer jag även bort endel ting i livet. Mina och mina nästkommandes livsstill och möjligheter grundar sig i vilken status mitt yrke har. Alla arbete är viktiga och fyller en funktion vi måste slutat låtsas som att världen hade klarat sig utan undersköterskor eller lokalvårdare. Jag tror även att om vi får välja yrke efter vad vi faktiskt vill syssla med och inte efter hur snygg titeln är så kommer vi att få rätt person på rätt plats.

 

Jag tror att det får vara nog nu, behöver nog smälta texten

men jag återkommer med mitt utopia.